Halloj! Söndag och det har varit en dag full med oro. Jag har ju sedan ca 2 veckor tillbaka känt av vårt lilla pyre i magen några ggr varje dag. Men nu i 3-4 dagar så har jag inte känt ngt alls. Oron har växt mer o mer för varje dag och jag började imorse googla o läsa på nätet om minskade fosterrörelser mm. Det stod att man vid minskade fosterrörelser eller märkbar skillnad skulle kontakta förlossningen/barnmorskan. Så med gråten i halsen ringde jag förlossningen och förklarade läget och min oro. Det var en jättetrevlig bm som svarade och hon tyckte vi skulle komma in för en koll för säkerhets skull, även om hon inte trodde det var ngn fara..

Jag började storgråta och väckte Robban. Sedan åkte vi upp. Först lyssnade bm efter hjärtljuden men det var utan resultat. Hon tyckte hon hörde svagt för en kort stund men min puls blev så hög så hon visste inte om det var min eller barnet puls hon hörde. Jag var så jäkla skraj när jag låg där så jag minns knappt vad hon sa. Robban såg precis likblek ut i ansiktet vilket gjorde mig ännu mer orolig..

Tillslut sa hon iallafall att hon kände sig för osäker även om hon trodde hon hört ngt så hon ville att läkaren skulle komma o göra ultraljud så vi fick se säkert. En manlig läkare kom in, ställde lite frågor o klämde o kände på magen sen fick jag klet på magen o han satte på skärmen. Bebis låg där och hjärtat slog så fint. H*n rörde sig o benen sparkade till dåodå. Allt var bra! Otrolig lättnad och jag ville bara gråta av lycka!

Läkaren och BM sa att det var bra att jag ringt. Att man ska lyssna på sin oro om ngt känns annorlunda. Och att det är lätt för dem att ta reda på om ngt är fel bara man hör av sig. Det kändes skönt att få det bekräftat och känna det stödet då jag inte gjort det från min egna barnmorska. Hon är så kall o säger bara åt mig att "sluta oroa mig" känns det som..

Älskade lilla pyre, att du kan göra oss så oroliga! Sätt igång o sparka loss nu snart, håårt : )