Jag kan verkligen inte sätta ord på hur allt känns, graviditeten, att ett litet pyre växer i min mage, att jag ska bli mamma och Robban pappa! Det är fortfarande så overkligt! Jag trodde att det skulle kännas mer verkligt med tiden men för mig har det inte gjort det..

Längtan är stor, och växer för varje dag som går. Jag drömmer och fantiserar om hur allt ska bli, känner världens lyckorus samtidigt som jag ibland känner mig rädd! Det är väl inget konstigt. Det största någonsin i mitt/våra liv håller på att hända. Allt sorts känslor finns där..

När Robban kom hem från jobbet låg jag i sängen o vilade. Han frågade om bebis böka ngt där inne och jag svarade att det varit rätt lugnt idag. Sedan la jag mig på rygg å drog jag upp tröjan o buffade lite på magen. Då såg man hur pyret där inne flyttade sig o magen blev helt sne : ) Robban blir lika fascinerad varje gång. Vi låg å pratade och båda är överens om att man kan verkligen i n t e förstå att det är ett litet barn där inne som man ser röra sig!

Lycka är iallafall ordet och vi längtar sååå mkt efter dig! Undrar vem du är? Pojke eller flicka? Liknar du ngn av oss? Älskade du <3