Herregud, vilka ledsna dagar jag haft denna veckan! Mitt humör och mina känslor är som en bergochdalbana.

Migränen kommer och går hela tiden. Dessutom har jag börjat få foglossning som håller mig vaken om nätterna och gör det jobbigt även vaken tid. Resan till Turkiet ska avbokas då jag inte alls känner mig stabil att åka nånstans. Fick läkarintyg igår så att jag kan skicka det till Turkietresor åh avboka..

Resan har jag sett fram emot såå mycket så det känns väldigt tråkigt. Bebis där inne är såklart värd allt detta, men ibland är det svårt att hålla humöret uppe och tårarna borta.

All smärta och tråkigheter gör mig också så orolig för bebis, i över en veckas tid har jag haft jobbiga tankar och känslor om att barnet är dött i min mage och massa hemskt! Idag har jag gråtit hela dan känns det som. Min mamma blir orolig när hon märker hur jag mår och lika ledsen som jag. Hon ringde t.om min barnmorska idag för att jag inte orkade ringa och inte tycker om att känna mig till besvär. Barnmorskan snäsde dock av henne och sa att hon inte ens lämnar ut uppgifter om det fanns ngn med mitt namn inskriven där. Mamma gjorde det endast av välmening och för min skull så det gjorde mig lite besviken på min bm även om hon följer sina regler!

Bm ringde iallafall upp mig. Vi pratade och hon försökte lugna. Jag brast i gråt i flera ggr så min oro borde hon verkligen förstått. Men mer hjälp än lugnande ord, råd och tips blev det inte (visst, jag blev lugnare). Men jag tycker det är så konstigt, för i andra kommuner eller för vissa med annan bm så erbjuds ett extra ultra eller att få lyssna på hjärtljuden om mamman är mkt orolig. Men inte en chans att bli erbjuden det här, inte ens när man ber om det. Så jag har bestämt mig för att nu får jag tagga ner och försöka lita på att allt är bra! Det finns ju inget som tyder på att det inte skulle vara det. Det är väl bara det att mitt psykiska välmående inte är så bra just nu och det leder till tråkiga tankar och oro...

Ojoj, säger det igen! Att vara gravid är inte enkelt, iaf inte för mig!! Känns som att jag bara klagar, men här är jag ärlig och vill som sagt kunna gå tillbaka och förstå/veta precis hur jag mådde denna tid...