Att vara gravid..

Att vara gravid har jag alltid föreställt mig som ngt helt underbart. Missförstå mig inte, det är underbart att veta att det lilla livet finns där inne i magen o växer o utvecklas för varje dag som går. Ännu mer verkligt och häftigt lär det ju bli när magen blir större och man börjar känna bebisens rörelser och sparkar : )

Det som varit mindre underbart för mig under den här första tiden är att jag i slutet av V 6 drabbades av illamående vilket många/de flesta gravid gör. Jag var sängliggandes i en hel vecka, kunde inte röra på huvudet utan att kräkas och bara tanken på mat fick mig att spy. Jag fick i mig lite skorpor, surt godis och så käkade jag citron som om det vore apelsin- det dämpade illamåendet på nåt vis. I slutet av veckan fick jag iaf veta att man kunde testa att ta POSTAFEN - det är åksjuketabletter egentligen men har hjälpt många gravida med illamåendet. Och jag tackar Gud, det hjälpte!!! Jag mådde bara illa om det gick för lång tid mellan måltiderna. Så ja, att "småäta" var det / är det som gäller vilket jag inte är van vid! Dessa tabletter slutade jag med för ca 2 veckor sen och jag är nu i V 14+1 = 14 fullgångna veckor + 1 dag - så man säger alltso att jag är i V 15.

Förra måndagen började jag mitt nya jobb som också är på förskola fast inte på samma ställe som innan, tyvärr. Jag vaknade med huvudvärk varje dag och framåt lunch bröt det ut till migrän v à r j e dag!! Det var olidligt att jobba, det var varmt, ljust och ljudnivån hemsk. Allt detta är en mardröm när man lider av migrän. Jag stod ut iaf och på kvällarna efter jobbet låg jag helt utslagen hemma i sängen och mådde skit. Ifredags sista dagen innan helg klev jag upp o gjorde mig iordning, gick ut med hundarna mm men när jag väl kom in från promenaden började jag kräks och huvudet bara dunka. Så jag blev tvungen att sjukskriva mig. Hade tid på VC 10:30, kändes som jag fick träffa en okunnig läkare och jag var inte alls säker på att medicinerna jag fick utskrivna var godkända vid graviditet. Så när jag kom hem fick jag ringa runt till barnmorskan, 1177 mm innan jag vågade ta ngn tablett! Dessvärre hjälpte inte medicinen...........

Lördag vaknar jag å mår ännu sämre. Jag bara låg å höll i huvudet och grät av smärta. Började bli rädd då det gjorde så ont. Jag visste att det kändes som migrän men det var ändå 100 ggr värre på ngt sätt. Jag ringde sjukvårdsupplysningen och berättade allt från början, hon ställde massa frågor och sa sedan: "Jag vill och tycker att du ska åka upp till akuten så att dom får undersöka dig ordentligt".

Sagt och gjort! De kollade blodtryck och tog lite prover och det visade inget konstigt. Läkaren ville göra en skallröntgen men det är ju inte bra att röntgas när man är gravid, för bebisen alltså, så det var inget alternativ just då! Läkaren sa att hon ville lägga in mig för observation (mardröm, jag vill inteeee). Jag bad om att få åka hem, lovade att åka hem o sova o vila och komma tillbaka direkt om det blev värre eller så. Hon gick med på det och sa att om det blir värre eller om jag får stickningar/domningar i ansiktet så måste jag komma direkt. Jag kände mig skitskraj men lovade det och var glad att få åka hem. Fick även en annan medicin utskriven som vi hämtade ut direkt på vägen hem.

Sen dess har jag i stort sett legat hemma i sängen. Medicinen har hjälpt bra och huvudvärken är mkt bättre även fast jag inte känner mig helt 100. Jag är sjukskriven denna veckan till att börja med. Läkaren sa att jag inte ska jobba, att jag måste bli ordentligt stabil först å det kan ta ett tag. Så jaa, nu hoppas jag bara att saker och ting ska bli bättre så att jag kan få börja njuta av graviditeten lite mer :) Det känns heller inget kul att behöva ta mediciner, jag är ju livrädd att ngt ska kunna skada bebisen även fast det är läkare som har gett mig detta! Jag skulle bara vilja slippa.

Ja detta blev ett långt inlägg, får väl se om ngn orkar läsa : ) har inte gett ut bloggen till ngn ännu då jag vill fixa design å så innan helst. Jag skriver även mkt för min egen skull, man glömmer saker sååå fort och det är både kul och bra att kunna gå tillbaka å titta!



Kommentarer
• Amanda •

Gud vad jobbigt, hoppas det blir bättre för dig snart!
Själv mådde jag riktigt kasst i början fram till vecka 20 då började jag spy mindre åtminstone trodde att det äntligen skulle vända och att man skulle få njuta mer men i vecka 21 åkte jag in till akuten pga grova magsmärtor var livrädd att det skulle vara något fel men allt var bra med bebisen iaf, mig kom de fram till att jag har ligamentsmärtor/bäckenledssmärtor.. och det har bara blivit värre och värre. Just nu är jag i vecka 28 så inte så himla långt kvar att lida men ändå njuta... Så konstig känsla man är överlycklig över livet i magen men mår riktigt dåligt av alla krämpor. Det är svårt för dem som aldrig haft någon komplikation under graviditeten att förstå känslan man "ska ju vara glad hela tiden för sitt mirakel" men det är inte alltid så lätt..
Oj vilken lång kommentar det blev haha, men jag hoppas verkligen att det vänder för dig och att du kan börja njuta utan några krämpor :))
//Amanda

2012-08-24 @ 21:01:52
URL: http://anpluscj.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

lillahjartaat.blogg.se

I väntan på dig <3

RSS 2.0